Ursäkta mig!

Rose, Rosa, Kärlek, Ros Blommar, Blomma

 

Har du dåligt samvete för något du sagt eller gjort? Be om ursäkt!

Att be om ursäkt kan sitta långt inne och kännas svårt. Till din hjälp får du här Genuins ursäkt-skola i 10 punkter som gör dig till ett ursäkts-proffs!

Genuins Stora Ursäkt-Skola:

  1. Definiera handlingen

Vad behöver du be om ursäkt för? Har du gjort eller sagt något du ångar? Vad det kanske något du inte gjorde som ligger och gnager i ditt samvete? Definiera vad det är du ångrar eller har dåligt samvete för.

  1. Gynnas relationen av att jag framför min ursäkt till personen?

Tänk dig för innan du framför din ursäkt till personen i fråga. Har personen sårats av det jag gjort eller riskerar jag att försämra relationen när jag ber om ursäkt?

  1. Uttala ev. ursäkten för någon annan

Om personen är död eller om du misstänker att relationen försämras av din ursäkt; försök att hitta en annan person som kan lyssna utan att ifrågasätta och som du kan ”bikta dig” inför. Alternativt uttalar du din ursäkt högt för dig själv, men kom ihåg att alltid rikta din ursäkt till personen den gäller, till exempel ”Sture, jag ber om ursäkt för att jag talade illa om dig bakom din rygg”.

  1. Att du tar ditt ansvar betyder inte att allt är ditt fel

Oavsett vad den andra personen har gjort mot dig så kan du ta ansvar för det du har gjort och lätta ditt samvete genom att be om ursäkt. Kom ihåg att din ursäkt inte förminskar vad den andra personen gjort mot dig. Ta chansen att vara den storsinta i relationen!

  1. Be inte om ursäkt: Framför den

Vi använder ofta uttrycket ”att be om ursäkt”. Men gå inte i fällan att från om personen kan acceptera din ursäkt eller om personen kan förlåta dig. Lägg det inte i händerna på din motpart! Du tar ditt ansvar genom att framföra din ursäkt. Vad motparten gör med din ursäkt är den personens ansvar.

  1. Överlämna ursäkten som en present

Ta inte udden av din ursäkt genom att trassla in dig i förklaringar eller rättfärdiganden. En ursäkt blir så mycket starkare om den inte följs av en förklaring som ofta kastar skulden på den andra personen. Tex. ”Jag ber om ursäkt för vad jag gjorde, men jag blir så arg när du säger sådär”. Så framför din ursäkt rätt och slätt. ”Jag ber om ursäkt för det jag gjorde. Det var fel av mig.”

  1. Var beredd på en motreaktion

Räkna inte med att motparten reagerar som du önskar. Om du väljer att framföra ursäkten direkt till personen, så räkna med att bli emotsagd. Håll huvudet kallt och börja inte argumentera.

  1. Tvinga inte andra att be om ursäkt

Du kan inte tvinga någon annan att be om ursäkt. Kom ihåg att de andra gör är deras ansvar! Däremot kan du förlåta andra för vad dem har gjort mot dig.

  1. Övning ger färdighet

Om det inte gick helt enligt planen första gången: klappa dig på axeln för att du ändå gjorde ett bra försök. Sen tar du nytt mod till dig och fram för en ursäkt till. Och en till. Och en till. Och sen upptäcker du att du blivit riktigt bra på det!

  1. Sammanfattning

Ta ansvar för dina handlingar. Framför dina ursäkter. Trassla inte in dig i förklaringar eller argumentation. Kom ihåg att du ansvarar för vad du gör och andra ansvarar för vad de gör.

Lycka till!

 

Do what you like – like what you do

Det har varit min devis i flera år nu. Följ ditt hjärta och gör det du vill – eller ändra på din inställning och gilla det du gör just nu, alltså acceptera och gör det bästa av din situation. Ändra på din situation eller ändra på din inställning. Självklart? Långt därifrån.

Jag har mött många människor genom åren som inte ha verkat gilla det de gjort. Som klagat och klagat och letat fel. Pratat som offer. Men inte har försökt att ändra sin situation utan fortsatt att leva på i sin situation som de inte gillat. Naturligtvis finns det orsaker till att en inte ändrar en situation som en är missnöjd med, men för mig ter det sig mycket självdestruktivt.

De möjliga orsakerna till klagande utan försök till förändring skulle kunna vara:

  1. Du är inte så missnöjd när allt kommer omkring, utan det är mest en jargong. Fortfarande destruktiv – både för dig själv och din omgivning.
  2. Du är djupt missnöjd mer ser inte vägen bort från din befintliga situation. Tragiskt.

Förstår du hur destruktivt det är för dig själv att gå och klaga hela dagarna, och att eventuellt vara kvar i en situation du inte gillar? Det är ditt liv som rinner iväg!

Det finns såklart riktigt dåliga situationer som en inte kan ändra på. Olyckor, sjukdomar och andra förluster som drabbar en och det går inte att ändra på den faktiska situationen hur mycket en än vill. Men det går alltid att göra något så att situationen blir lite drägligare eller så att en fortare tar sig ur situationen.

Är du missnöjd med din situation, ställ dig följande fråga Kan jag ändra min situation? Om du ser att du kan ändra din situation (försök att se möjligheter här!), ställ dig följdfrågan Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? Om det blir ja även här är du färdig att börja arbeta mot en förändring. Det kommer att kännas bättre så fort du har börjat din mentala resa till förändring! Om du inte är beredd att göra vad som krävs för att förändra sin situation – kom ihåg att den är självvald och gör det bästa av din situation just nu. Om du inte har möjlighet att ändra din situation behöver du försöka göra det bästa av din situation. Ta hjälp om du behöver. Repetera frågorna Kan jag ändra min situation? och Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? med jämna mellanrum. Prata med andra och ta hjälp!

Sedan ett antal år sedan bär jag dagligen mitt armband med orden LIKE WHAT YOU DO. Det är en daglig påminnelse om att uppskatta det jag gör och det jag har – eller ändra på min situation.

like what you do

Armbandet är specialtillverkat av Maria Brask på Shine by Maria (foto: Josefin Haraldsson)

FAQ: Hur kan jag gå vidare?

En fråga jag ofta får är ”Hur ska jag gå vidare efter det som hänt mig? Jag vill inte grotta i det förflutna, jag vill bara se framåt och hitta verktyg för att må bra.”

Mitt svar till dem är att det tyvärr inte går att må bra framåt om vi inte först tittar bakåt och gör upp med vårt förflutna.

Alla är naturligtvis inte nöjda med det svaret. Det är mänskligt att inte vilja ta i det som gör ont.

Men att inte ta i det som gör ont är ofta att sopa känslorna under mattan eller att stänga in dem långt inne inom oss, kasta bort nyckeln och hoppas på att de aldrig ska bli hittade. Men faktum är att vi inte kan fly ifrån våra känslor och förr eller senare kommer de bubbla fram och i värsta fall blir det en tryckkokaren av känslor som till slut exploderar.

Ju förr du tar tag i bearbetningen av det smärtsamma du varit med om desto större del av ditt liv kommer du må bra. Det ÄR jobbigt att möta sina känslor och göra upp med sitt förslutna. Men det finns ingen magisk trollformel, hur gärna vi än skulle vilja. Däremot finns det bra metoder och hjälp att få!

Kolla gärna in min nya Youtubekanal och prenumerera på mina videos!

Här hittar du detta blogginlägget i videoformat.

FAQ: Hur ska jag kunna gå vidare*?

Hur du skaffar dig en livssten

Alla skulle ha en sten att luta sig mot. En livssten som gör att du står stadigare när det blåser. Som gör att du vet var du står för och står för det.

Livsstenen innehåller följande:

Dina värderingar: Dina värderingar är grundbultarna i dig. De summerar varför du gör som du gör och vad som provocerar och upprör dig. Dessa är din moraliska kompass som visar dig vägen i små och stora beslut. När du inte själv lever efter dina värderingar uppstår självförakt.

Din livsuppgift/mission: Din livsuppgift beskriver vad du vill uppnå i livet och hur du vill att du ska bli ihågkommen. Denna guidar dig i dina val i livet och besvarar troligtvis frågan ”vad ska jag bli när jag blir stor”.

Dina sanningar om livet: Dina sanningar om livet är hur du accepterar att livet är. När du är klar över dem är det färre företeelser som gör dig upprörd. Exempelvis, om en av dina sanningar om livet är ”Ingenting varar för evigt” så blir du mindre arg eller ledsen när en förändring i ditt liv sker. Du vet ju att ingenting varar för evigt. Förändringar kan vara nog så jobbiga ändå, men om detta inte är en sanning i ditt liv så blir förlusten än värre eftersom den kommer så oväntat. Du kan fyllas av en känsla av orättvisa, börja leta efter syndabockar och till slut drabbas av bitterhet.

Meningen med livet (enligt dig): Meningen med livet guidar dig i hur du ska leva ditt liv. Om du inte lever enligt din egen devis, eller på allvar försöker att göra det, lever du en lögn.

Så här gör du för att sätta upp din egen livssten:

Reflektera över följande

  1. Vad vill du åstadkomma i livet? Vad vill du att folk säger om dig på din begravning?
  2. Tänk dig att du ligger på din dödsbädd. Vad ger du för råd till dina nära & kära, barn eller barnbarn?
  3. Vad provocerar dig? Vad är den gemensamma faktorn för dessa tillfällen? Där hittar du svaret på vilka som är dina värderingar.
  4. Om du behöver, ta hjälp av en bra coach.
  5. Kom ihåg att stenen när som helst kan revideras. Föreställ dig att det som står på stenen inte är inhugget, bara ditmålat.

Är du nyfiken på vad som står på min livssten? Läs mitt blogginlägg ”Livet blir lättare med en sten” från 21 maj 2018.

Så, när ska du skaffa dig en sten?

Livssten

 

Livet blir lättare med en sten

Vad står det på din livssten? Nej, trots att jag ofta pratar om döden menar jag inte din gravsten. Jag menar ditt livs sten. Där du har dina värderingar, motton och ledstjärnor inpräntade. Den som guidar din genom livet, som du tryggt kan luta dig mot eller ta skydd bakom. Den som du ständigt kan återkomma till för att bekräfta att du tagit rätt beslut eller konsultera före ett beslut.

Med en livssten står du stadigare när det blåser. Du vet var du står för och står för det.

Livsstenen innehåller följande:

Dina värderingar: Dina värderingar är grundbultarna i dig. De summerar varför du gör som du gör och vad som provocerar och upprör dig. Dessa är din moraliska kompass som visar dig vägen i små och stora beslut. När du inte själv lever efter dina värderingar uppstår självförakt.

Din livsuppgift/mission: Din livsuppgift beskriver vad du vill uppnå i livet och hur du vill att du ska bli ihågkommen. Denna guidar dig i dina val i livet och besvarar troligtvis frågan ”vad ska jag bli när jag blir stor”.

Dina sanningar om livet: Dina sanningar om livet är hur du accepterar att livet är. När du är klar över dem är det färre företeelser som gör dig upprörd. Exempelvis, om en av dina sanningar om livet är ”Ingenting varar för evigt” så blir du mindre arg eller ledsen när en förändring i ditt liv sker. Du vet ju att ingenting varar för evigt. Förändringar kan vara nog så jobbiga ändå, men om detta inte är en sanning i ditt liv så blir förlusten än värre eftersom den kommer så oväntat. Du kan fyllas av en känsla av orättvisa, börja leta efter syndabockar och till slut drabbas av bitterhet.

Meningen med livet (enligt dig): Meningen med livet guidar dig i hur du ska leva ditt liv. Om du inte lever enligt din egen devis, eller på allvar försöker att göra det, lever du en lögn.

På min livssten står det:

Värderingar: Respekt, Solidaritet, Ansvar

Livsuppgift/mission: Hjälpa människor att leva sina liv äkta, hela och fria

Sanningar om livet: Livet är inte rättvist. Allt förändras. Det finns inga garantier.

Meningen med livet: Att göra gott (för mig själv och andra)

När jag fick kläm på min livssten blev livet mycket enklare. Jag visste plötsligt vad jag ville i livet. Vad som är viktigt för mig. Vad jag fyller för funktion och vad min livsuppgift är. Jag förstod mycket bättre varför jag blev provocerad och arg över företeelser och beteenden. Jag slutade att uppröras över mycket. Jag förstod mig själv bättre. Oj, vad livet blev lättare att leva med en sten!

Min sten gäller för mig. Den är ingen universell sanning om livet, den är inget facit (mer än för mig). Din livssten ser förmodligen helt annorlunda ut.

Så, vad står det på din sten?

Livsstenen

Foto: Josefin Haraldsson

Äntligen får jag vara den jag är

Jag har aldrig gillat mitt tilltalsnamn Josefin. Det har för mig varit gulligt, ljuvt och rosaskimrande med en spetskant. Det har inte varit jag. Jag har heller aldrig gillat det förstorade porträttet som mina föräldrar hängde upp på väggen efter att vi hade varit hos fotografen. Jag var nog 5 år. På fotot sitter en snäll och söt flicka med huvudet på sned och händerna knäppta i knät. Jag ler ett försiktigt leende. På mig har jag en skotsk-rutig kjol och en vit blus med volanger och röd sammetsrosett om halsen. Jag gillade aldrig de där finkläderna. De var inte jag. Jag var jeans och t-shirt. Hela porträttet är för mig fel. Det är inte jag.

Jag har insett med åren att porträttet av mig som liten dyker upp för mig som idealbilden av hur en flicka ska vara. Sitta söt och ljuv med huvudet på sned. Kanske är det porträttet en del av förklaringen till att jag så länge jag kan minnas, eller iallafall sedan tonåren, har varit motvalls käring. Jag har velat göra tvärtom mot alla andra. Velat visa att man kan göra på annat sätt än det konventionella. Gått min egen väg. Det har funnits en stark drivkraft i mig att bryta normer, främst de normer som säger hur en flicka/tjej/kvinna ska vara. Jag avskyr att bli placerad i ett fack. Därför har jag ofta valt att bryta mot normen bara därför att. Inte nödvändigtvis för jag verkligen vill, utan för att visa världen att man kan göra annorlunda. För mig är det otroligt viktigt att alla ska få vara den person de är. Inte behöva följa normerna och passa in i mallen. I min kamp för att alla ska få vara sig själva har jag tagit på mig rollen att i handling statuera exempel. Om någon bjudit på whisky (ofta blir du inte ens tillfrågad som kvinna) har jag tackat ja. Inte alltid för att jag har velat ha whisky just då, utanför att markera. (Naturligtvis har jag lärt mig tycka om whisky, helt i linje med min utanför-normen-plan).

När jag skulle välja utbildning efter gymnasiet var det en stark drivkraft att inte göra som alla andra. Och ”alla andra” utbildade sig till lärare eller sjuksköterskor. Jag valde att bli ingenjör. Naturligtvis var det andra skäl som också vägde tungt, som att det var lätt att få jobb som ingenjör och att jag skulle få en bra lön. Det hjälpte också att jag hade lätt för matematik, fysik och teknologi. Jag såg det som en utmaning, men dock rimligt att jag skulle klara av att ta examen. Men följde jag mitt hjärta? Nej. Å andra sidan vet jag inte om mitt hjärta sa mig någonting alls vid den här tiden. Det var många praktiska argument för mitt val. Och det var okonventionellt. Jag kände ingen som var civilingenjör.

Nu när jag närmar mig 40-årsstrecket har jag börjat fråga mig själv: Har jag alltid varit mig själv fullt ut? Har jag bejakat alla mina sidor och tillåtit mig att vara precis den jag är? Svaret är tyvärr nej.  I min kamp för allas rätt att vara den de är har jag brukarat våld på min egen personlighet. Så paradoxalt och kontraproduktivt! Det har nu gått upp för mig att jag gjort en rejäl tankevurpa. Och den tankevurpan har pågått i 25 år.

Till min stora sorg har jag insett att mina många år i mansdominerade miljöer påverkat mig på ett sätt jag nästan inte kan erkänna för mig själv. Från gymnasiet på Teknis, till maskinstudier på Chalmers och sedan 15 år inom tillverkningsindustrin. Jag har insett att jag har påverkats, mot min vilja, av min omgivnings kvinnosyn och nedvärdering av kvinnlighet och kvinnliga egenskaper. Detta har skett parallellt med att jag varit uttalad feminist. Jag har ju sett vad som pågått runt omkring mig! Men jag har inte sett vad som har hänt med mig själv. Man blir som man umgås, som bekant. Nu kan jag erkänna, om är motvilligt, att jag har velat bryta mot normerna för att visa att ”kvinnor kan” och slå hål på myter, men även för att passa in och bli accepterad.

För en tid sedan bestämde jag mig för att lämna ingenjörskarriären bakom mig och gå vidare med att arbeta med människor, beteenden och känslor på heltid. Det var inget lätt beslut. Ett mentalt hinder för mig var att lämna min identitet som (normbrytande) ingenjör till identitet som coach som fokuserar på ”mjuka” frågor, alltså ett traditionellt kvinnligt område. Jag har fått övertyga mig själv om att släppa dessa tankar för att tillåta mig själv att jobba med det som jag verkligen brinner för. Nu när jag har kommit dit känns det väldigt skönt. Nu har jag äntligen följt mitt hjärta. Från och med nu omfamnar jag och bejakar jag alla mina sidor, både de klassiskt kvinnliga och de klassiskt manliga. Jag vet nu att vi människor har komplexa personligheter och att vi ofta är ”både och” istället för ”antingen eller”. Jag ska vara jag. Det är ju det jag vill att andra ska vara och slåss för att andra ska få vara. Då kan jag ju börja med att tillåta mig själv att vara precis den jag är.

Och den lilla flickan på fotot är jag, hon också.

Josefin Haraldsson

Är du säker på att du har rätt glasögon?

Under större delen av min barndom levde och andades jag Barbie. Jag hade många dockor, massor av kläder, skor, en garderob, ett fullt utrustat kök, sängar, solstolar, pool, häst och vagn och massor av andra saker som hörde till min Barbievärld. Jag kunde sitta i timmar med mina Barbiedockor och jag har ofta fått höra av min familj att jag inte var kontaktbar när jag var i min Barbiebubbla.

Många av mina Barbiesaker skapade jag själv. Jag sydde kläder. Jag gjorde byråer av tändsticksaskar. Av tablettaskar blev det portföljer. Kapsyler blev tallrikar och skålar. Hårsnoddar blev bikinitoppar. Av pappkartonger blev det möbler.

Jag fick höra hur påhittig jag var, men själv tyckte jag inte att det jag gjorde var någon bedrift. Det var ju bara så att jag ständigt gick runt med ”Barbie-tillbehörsglasögonen” på, d.v.s. allt jag såg utvärderades efter om det gick att använda till min Barbievärld. Eftersom jag var tränad i att leta Barbiegrejer var det ingen konst att hitta dem!

Tänk att det fungerar likadant med många andra saker i livet också. Sök och du skall finna. Du ser det du vill se. Om jag går runt i skogen och letar efter gula kantareller så hittar jag inga trattkantareller. De har en helt annan färg som min hjärna sållar bort i jakten på gula härliga kantareller.  Jag måste ta på mig trattkantarellglasögonen för att hitta dem. Har du någon gång försökt att leta efter flera olika sorters legobitar i en stor låda med blandat lego? Det är väldigt svårt. En måste fokusera på en sorts bit i taget för att vara lyckosam. Tänk vad bra hjärnan är: Vi kan lära den att leta efter något särskilt i vår omgivning (Barbiesaker) och vi kan be den att byta fokus och leta efter något annat för en stund (i legolådan eller i svampskogen).

Det bästa är att om vi vill och orkar så kan vi aktivt använda oss av denna funktion i hjärnan och välja hur vi vill se på vår omvärld. Hur ser du på din partner, dina barn, grannarna, ditt jobb? Vad mår du själv och din omgivning bäst av att du fokuserar på?

Om du letar riktigt noga kan du hitta något negativt i allt som sker. Visst är det fantastiskt vad våra hjärnor är kapabla till!

Självklart ska vi inte sluta att uppmärksamma missförhållanden, orättvisor och saker som kan förbättras. Men att aktivt leta efter fel och brister gör faktiskt ingen glad. Tvärtom. Så varje morgon när du går upp ur sängen –se till att du tar på rätt glasögon.

Glasögon

 

Foto: Josefin Haraldsson

Positivt läge?

Den mänskliga hjärnan presterar som bäst när den är försatt i positivt läge. Om du trivs och är på gott humör gör du bättre ifrån dig än om du är ledsen, sur, arg, irriterad eller nedstämd. Detta gäller både i arbetet och utanför. Om du själv är glad påverkar du troligast även andra att bli gladare och därmed prestera bättre.

Bullshit eller självklart?

Forskning inom positiv psykologi visar att även den allra minsta positiva injektion till hjärnan får oss att prestera bättre på ett prov i skolan, ett jobbmöte eller i en tävling. Det kan vara att du tänker på någon du tycker om, lyssnar på en låt du gillar, att solen skiner, du tänker på något roligt du ska göra till helgen eller har ett kul ordväxling med en kollega.

Om vi är medvetna om detta kan vi också använda oss av denna vetskap till att påverka oss själva och vår omgivning. För alla typer av ledare är detta ett viktigt verktyg för att skapa miljöer där människor trivs och mår bra och därmed presterar väl. Medarbetare som trivs är mer produktiva, ökar företagets omsättning, är bättre ledare och har högre lön. De är dessutom minder benägna att vara hemma från jobbet, säga upp sig och att bli utbrända.

Men de positiva effekterna av positiva känslor slutar inte där. När vi är på gott humör och mår bra är vi också mer kreativa, öppna för nya idéer och överväger fler möjliga alternativ. Positiva känslor får oss inte bara att må bra, utan ökar också inlärningsförmågan, hjälper hjärnan att organisera ny information, behålla informationen under längre tid och att snabbare återfinna den när vi behöver.

Vad som ger oss positiva känslor kan såklart vara individuellt, men det finns ändå en rad fenomen som de flesta av oss människor reagerar positivt på. Dessa är t.ex. musik, doft eller människor vi tycker om, fysisk aktivitet, meditation eller avslappning, att ha något att se fram emot, tacksamhet, och att vistas i eller betrakta naturen. Lämligt nog är det även dessa fenomen som sänker stressnivåerna i våra kroppar.

Om du tycker att detta låter som bullshit: Har du råd att förbise dessa forskningsresultat?
Om du tycker att detta låter som en självklarhet: Hur använder du dig av detta faktum i din vardag? Vad ger dig positiv energi?

image

Foto: Josefin Haraldsson

PS. Vill du läsa mer om positiv psykologi rekommenderar jag Shawn Achors bok The Happiness Advantage.