Konsten att förlåta – för din egen skull

Förlåtelse är inte att inte utkräva ansvar. Förlåtelse är inte att släta över. Men motsatsen till förlåtelse är bitterhet och en eventuell hämndspiral som aldrig tar slut. Vinner du något på det?

Har du någon gång tänkt och känt ”det där kommer jag aldrig att förlåta”? Har den tanken varit förknippas med positiva känslor? Nej, troligtvis inte. Det kan kännas ”bra” på något sätt att känna ”Här drar jag min gräns. Jag tar ingen skit. Jag accepterar inte vad som helst”. Men vinner du på att känna så? Mår du bra av det?

Nordstedts stora svenska ordbok förklarar att ordet förlåtelse betyder att ”Upphöra att kräva gottgörelse för liden oförrätt”. Förlåta är att ge upp hoppet om en annorlunda eller bättre gårdag. Vår bibehållna bitterhet och oförmåga att förlåta skadar bara oss själva. Syftet med att förlåta är att frigöra dig själv. Du förlåter för din egen skull.

Att förlåta innebär absolut inte att du slutar att utkräva ansvar, att du slätar över, förringa eller rättfärdiga det som hänt. Du ger inte personen som skadat dig ditt OK. Din förlåtelse innebär att du kan släppa det som hänt och inte låta det fortsätta att skada dig. Den som mår sämst av din oförmåga att förlåta är säkerligen du själv.

5 steg för att förlåta:                                                                                                       

  1. Erkänn att du blivit sårad eller skadad. Formulera dina känslor och skriv ner dem.
  2. Vänta inte på ett Förlåt mig! från personen som gjort dig illa. Risken är att du kan få vänta för evigt. Personen kanske inte ens vet eller förstår att den gjort dig illa.
  3. Förlåt för din egen skull. Förlåt personen som gjort dig illa för att du själv ska kunna gå vidare och lämna oförrätten bakom dig. För att du ska bli fri och inte låta händelsen skada dig mer.
  4. Formulera ditt förlåt, gärna skriftligt, och uttala det högt för dig själv eller för en vän som kan lyssna utan att värdera, döma eller kritisera.
  5. Var försiktig med att framföra förlåtelsen till motparten. Om du känner ett behov av att deklarera din förlåtelse, tänk efter först. Vad är syftet med att uttrycka din förlåtelse till motparten? Kommer det att leda till något gott? Förvänta dig ingen ånger eller ”jag förlåter dig också”. Det finns en risk att personen känner sig angripen, säger emot dig eller tystar dig, vilket kan resultera i att du blir arg och besviken. Gör dig inte beroende av motparten! Kom ihåg att du inte behöver framföra ditt förlåt alls. Det är du som sätter punkt på egen hand.

Personer som har större benägenhet att förlåta kännetecknas av att de är mindre fientliga och depressiva, har lägre grad av självupptagenhet, starkare samarbetsvilja och större empati. Är du en av dem?

 

nomudnolotus

 

FAQ: Hur kan jag gå vidare?

En fråga jag ofta får är ”Hur ska jag gå vidare efter det som hänt mig? Jag vill inte grotta i det förflutna, jag vill bara se framåt och hitta verktyg för att må bra.”

Mitt svar till dem är att det tyvärr inte går att må bra framåt om vi inte först tittar bakåt och gör upp med vårt förflutna.

Alla är naturligtvis inte nöjda med det svaret. Det är mänskligt att inte vilja ta i det som gör ont.

Men att inte ta i det som gör ont är ofta att sopa känslorna under mattan eller att stänga in dem långt inne inom oss, kasta bort nyckeln och hoppas på att de aldrig ska bli hittade. Men faktum är att vi inte kan fly ifrån våra känslor och förr eller senare kommer de bubbla fram och i värsta fall blir det en tryckkokaren av känslor som till slut exploderar.

Ju förr du tar tag i bearbetningen av det smärtsamma du varit med om desto större del av ditt liv kommer du må bra. Det ÄR jobbigt att möta sina känslor och göra upp med sitt förslutna. Men det finns ingen magisk trollformel, hur gärna vi än skulle vilja. Däremot finns det bra metoder och hjälp att få!

Kolla gärna in min nya Youtubekanal och prenumerera på mina videos!

Här hittar du detta blogginlägget i videoformat.

FAQ: Hur ska jag kunna gå vidare*?

5 fraser du inte ska säga till sörjande

Sorg är en del av livet. Tyvärr är sorg också ett av de mest missförstådda tillstånden. Vi har mycket att vinna genom att lära oss att hantera människor i sorg. Tyvärr upplever många som sörjer att människor i deras omgivning inte vet hur de ska bemöta dem och blir tysta och undvikande. Genom att bemöta en person i sorg på ett bra sätt visar du respekt och att du bryr dig om personen. Du kommer garanterat sticka ut från mängden och stärka dig relation med personen i fråga.

Här är 5 fraser du inte ska säga till en sörjande person, och vad du kan säga istället:

  1. Tiden läker alla sår. Nej, inget kan vara mer fel. Det är vad man gör under tiden som gör skillnad. Att göra ingenting och förvänta sig att tiden ska göra att du mår bättre kommer inte att hjälpa. Säg istället: Jag vet inte var jag ska säga, men jag är så ledsen för din skull.
  2. Var inte ledsen. Detta uttalade indikerar tydligt att det inte är OK att vara ledsen för det som har inträffat. Det kan vara svårt för omgivningen när en person är ledsen och gråter, men är det då fel på personen eller omgivningen? ”Var inte ledsen” kan få personen att trycka undan sina känslor, vilket inte hjälper dem att komma över sorgen. Känslorna finns kvar och kommer att komma upp till ytan förr eller senare. Säg istället: Det är OK att vara ledsen eller Jag förstår att du är ledsen.
  3. Var stark. Om personen har sorg har den redan fullt upp med att ta sig igenom dagen och leva vidare. Hen behöver inte få extra tyngd lagd på sina axlar. Detta kan också tolkas som att det inte är OK att vara ledsen, eftersom det traditionellt har setts som en svaghet att visa sig sårbar. Säg istället: Vad kan jag göra för dig?
  4. Jag vet hur det känns. Hur kan du någonsin veta hur en annan person känner? Det är omöjligt. Beroende på vad som hänt kan det vara så att du har varit med om något liknande händelse. Men varje relation och sorg är unik. Vi kan inte veta eller känna hur en annan persons sorg ser ut. Säg istället: Jag förstår att det är tufft för dig just nu.
  5. Vi ska alla ha våra svårigheter i livet. Detta uttalande anspelar på att det finns någon sorts rättvisa som säger att vi alla ska ha vår beskärda del av svårigheter och sorger och kan tolkas som att det som inträffat var rättvist, att det var den personen tur nu eftersom den inte haft några sorger tidigare i livet. Vi vet sällan en annan persons hela livshistoria och detta uttalade kan uppfattas som elakt. Säg istället: Livet är så orättvist ibland.

 

Om du inte alls vet vad du ska säga kan du alltid visa att du bryr dig genom att säga:

”Jag hörde vad som hänt. Får jag ge dig en kram?”

 

Sorg

Brev till himlen

Hej mamma

Jag skriver detta brev till dig eftersom jag känner att det finns mycket som jag inte hann säga dig innan du dog. Jag vill i större utsträckning försonas med din död och hoppas att detta brev är ett led i det arbetet.

Jag är väldigt glad och tacksam över att du är min mamma. Jag fick leva nära dig i 25 år och det är jag tacksam för. Jag tackar dig för att du fanns där för mig. Jag tackar dig för att du gav mig frihet under ansvar och för att du alltid litade på mig. Jag tackar dig för att du visade omsorg om mig, utan att lägga dig i mitt privatliv. Jag tackar dig för att du tydligt visade att jag var bra som jag var och inte försökte göra om mig. Jag tackar dig för att du genom att själv stå uppför dig själv och dina värderingar föregick med gott exempel. Jag tackar dig för att du visade mig att man ska följa sin egen kompass om vad som är rätt och fel, vilket gjorde att jag kunde säga nej och inte falla för grupptryck. Jag tackar dig för att du stod på min sida mot de lärare som hade synpunkter på mig. Jag tackar dig för att du lät mig göra många saker som du själv inte vågade.

Jag förlåter dig för att du var rädd för så mycket. Jag förlåter dig för att du hämmade mig på flera sätt. Jag förlåter dig för att du inte alltid förstod när jag behövde en knuff i ryggen för att våga. Jag förlåter dig för att du inte uppmuntrade mig att idrotta. Jag förlåter dig för att du dog när jag var i Thailand.

Jag ber om förlåtelse för att jag inte alltid visade min uppskattning mot dig. Jag ber om förlåtelse för att jag var irriterad på dig. Jag ber om förlåtelse för att jag tog dig för given. Jag ber om förlåtelse om jag inte visade tillräckligt deltagande när du var sjuk. Jag ber om förlåtelse för att jag inte hann hem från Thailand.

Jag ångrar att jag inte hann prata mer om djupa saker med dig innan du dog.

Jag önskar att jag är en lika bra mamma för min barn som du var för mig.

Med all min kärlek,

Din Fina

IMG_2155

Är jag mer ledsen för att jag gråter?

-Hur länge sedan var det din mamma dog? frågar en vän när vi står och förbereder kvällens middag.
-12 är sedan, svarar jag.
-Det va cancer, va?
-Ja.
När vi forsätter att prata om min mammas sjukdom och död dröjer det inte många meningar innan jag börjar gråta.
-Oj, du kanske inte alls ville prata om detta nu?
-Jo, det går bra, nästan skrattar jag.
Och det är verkligen så jag känner. Jag pratar gärna om min mamma och min sorg, men jag kan inte göra det utan att gråta. Jag har förstått att det ofta skrämmer dem jag pratar med.

Vi är inte så vana att prata om döden. Döden är ett ämne som vi gärna undviker, kanske för att det är jobbigt att tänka på att vi själva en dag ska dö, eller att våra käraste ska det. Eller så är vi rädda för att någon ska börja gråta.

Men jag är inte mer ledsen för att jag gråter. Eller?
Kanske är det så att jag inte bearbetat sorgen efter mamma ordentligt. Visst har den tanken slagit mig ett antal gånger. Men hur gör man då?

För en tid sedan hade jag förmånen att få lära känna Hans Korduner, Sveriges fantastiske världspionjär inom coaching. Han introducerade mig i begreppet fullbordansbrev. Det handlar om att skriva ett brev till en person som en på något vis behöver försonas med. Det kan vara en ex-partner, en gammal vän eller någon nära som gått bort. I brevet skriver en allt som en vill säga personen. Ber om förlåtelse och förlåter. Tanken är att brevet ska fullborda relationen med personen ifråga, att man efter att ha skrivit och läst upp det (kanske bara för sig själv) kan lägga relationen bakom sig och gå vidare.

Jag ska göra det. Jag ska skriva ett brev till mamma.

Mammas dödsannons