Kategoriarkiv: Attityd

Dags att sluta med smarta mål

Publicerat av

Jag har länge varit avigt inställd till mål. Jag trodde länge att jag inte jobbade med mål och att jag inte funkade ihop med mål och att jag aldrig på riktigt hade jobbat med mål i mitt liv. Men jag hade fel!

Min inställning till mål har blivit kraftigt skadad av mina år inom storföretag, där det varje år skulle sättas personliga, mätbara mål, nedbrutna från bolagets övergripande mål. Vackert i teorin, men i praktiken kändes det varje år lika krystat och meningslöst. Alltid skulle målen vara kvantitativa och tidsatta. Alltid enligt SMART-metoden, som säger att mål ska vara specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsatta. Att göra sitt jobb och göra det jäkligt bra dög inte. MÅLskulle sättas!

En klok person jag lyssnade på en gång sa att han tyckte SMARTa mål var dötrista. Han ville ha mål som var TÄNDANDE. Klockrent! Jag går väldigt sällan i gång på siffror. Särskild inte sådana som andra har bestämt. Jag vill alltid veta varför jag (eller vi) ska nå just de målen. Om jag inte får en förklaring som jag köper ser jag inte någon mening med att arbeta mot målet. Jag anser att mål behöver betyda något. De behöver vara åtråvärda. TÄNDANDE. Och jag tror att de helst ska komma inifrån en själv.

Jag har insett att jag många gånger i livet satt upp mål, arbetat mot dem och dessutom uppnått dem. Men jag har sällan tänkt på dem som mål. Jag satte upp målet att ta körkort när jag fyllde 18. Jag tog körkort när jag var 18 år och 2 månader (knappt). Jag satte upp målet av att komma in på Chalmers civilingenjörsutbildning. Och sedan att ta examen från densamma. Jag satte upp målet att springa 1 mil på under en timma. Jag sprang sedan Lidingö tjejmil på 58 minuter. Jag satte målet att byta jobb innan jag avslutade min andra mammaledighet. Jag gick på jobbintervju höggravid och fick jobbet. Men dessa mål har jag sällan ens tänkt på som mål eftersom de har kommit helt naturligt inifrån mig själv. De har inte kommit till genom att jag suttit ner med någon annan som bett till mig att formulera SMARTa mål för kommande år och jag pressat fram ett i stunden påhittat svar. Vissa av mina mål har varit SMARTa. Vissa inte.

Mina kära branschkollegor på Rea8 Consulting Group skrev i ett nyhetsbrev i december att företaget inte har några mål för 2022. De jobbar helt enkelt inte med mål för företaget. De har upplevt att mål är begränsande för dem, så de slutade med att sätta mål.  De har en stark övertygelse om vad de vill åstadkomma och arbetar enligt den. De har dessutom en stark drivkraft att själva utvecklas, vilket gör att de inte lutar sig tillbaka och lägger upp fötterna på bordet. Så befriande att höra om ett företag som inte arbetar med SMARTa mål!

Missförstå mig rätt: Jag tror att det är bra att ha mål. Men bara om de är på riktigt något du verkligen vill. Om du inte har några mål för tillfället – ja, då är det bara så. Vi ska inte tvinga fram mål för sakens skull. Eller så ska vi oftare förkasta de kvantitativa SMARTa målen och arbeta mer med kvalitativa mål. Som att må bra. Eller att ta hand om sin familj. Eller kanske förbättra relationer till person X.

I mitt nuvarande arbete har jag också haft svårt att sätta mål. Jag har försökt eftersom jag tänkt att ”som företagare måste man ha mål”. Jag har inte hittat de där målen som jag går i gång på. När jag försökt har de alltid känts påhittade och meningslösa. De framkrystade målen har snarare fungerat som en metod för att ticka av misslyckanden, när jag inte nått dem. Jag är antagligen så hjärntvättad med SMART-metoden, efter många år som ingenjör, att jag inte riktigt ser att kvalitativa mål också är mål. Så det är nu mitt mål: Att börja se kvalitativa mål som mål! När ska jag ha uppnått detta? Vet inte. Det får ta så lång tid som det tar. Hur vet jag att det är uppnått? Det känner jag i magen.

Hur tänker du kring mål?

Ursäkta mig!

Publicerat av
Svara

Rose, Rosa, Kärlek, Ros Blommar, Blomma

 

Har du dåligt samvete för något du sagt eller gjort? Be om ursäkt!

Att be om ursäkt kan sitta långt inne och kännas svårt. Till din hjälp får du här Genuins ursäkt-skola i 10 punkter som gör dig till ett ursäkts-proffs!

Genuins Stora Ursäkt-Skola:

  1. Definiera handlingen

Vad behöver du be om ursäkt för? Har du gjort eller sagt något du ångar? Vad det kanske något du inte gjorde som ligger och gnager i ditt samvete? Definiera vad det är du ångrar eller har dåligt samvete för.

  1. Gynnas relationen av att jag framför min ursäkt till personen?

Tänk dig för innan du framför din ursäkt till personen i fråga. Har personen sårats av det jag gjort eller riskerar jag att försämra relationen när jag ber om ursäkt?

  1. Uttala ev. ursäkten för någon annan

Om personen är död eller om du misstänker att relationen försämras av din ursäkt; försök att hitta en annan person som kan lyssna utan att ifrågasätta och som du kan ”bikta dig” inför. Alternativt uttalar du din ursäkt högt för dig själv, men kom ihåg att alltid rikta din ursäkt till personen den gäller, till exempel ”Sture, jag ber om ursäkt för att jag talade illa om dig bakom din rygg”.

  1. Att du tar ditt ansvar betyder inte att allt är ditt fel

Oavsett vad den andra personen har gjort mot dig så kan du ta ansvar för det du har gjort och lätta ditt samvete genom att be om ursäkt. Kom ihåg att din ursäkt inte förminskar vad den andra personen gjort mot dig. Ta chansen att vara den storsinta i relationen!

  1. Be inte om ursäkt: Framför den

Vi använder ofta uttrycket ”att be om ursäkt”. Men gå inte i fällan att från om personen kan acceptera din ursäkt eller om personen kan förlåta dig. Lägg det inte i händerna på din motpart! Du tar ditt ansvar genom att framföra din ursäkt. Vad motparten gör med din ursäkt är den personens ansvar.

  1. Överlämna ursäkten som en present

Ta inte udden av din ursäkt genom att trassla in dig i förklaringar eller rättfärdiganden. En ursäkt blir så mycket starkare om den inte följs av en förklaring som ofta kastar skulden på den andra personen. Tex. ”Jag ber om ursäkt för vad jag gjorde, men jag blir så arg när du säger sådär”. Så framför din ursäkt rätt och slätt. ”Jag ber om ursäkt för det jag gjorde. Det var fel av mig.”

  1. Var beredd på en motreaktion

Räkna inte med att motparten reagerar som du önskar. Om du väljer att framföra ursäkten direkt till personen, så räkna med att bli emotsagd. Håll huvudet kallt och börja inte argumentera.

  1. Tvinga inte andra att be om ursäkt

Du kan inte tvinga någon annan att be om ursäkt. Kom ihåg att de andra gör är deras ansvar! Däremot kan du förlåta andra för vad dem har gjort mot dig.

  1. Övning ger färdighet

Om det inte gick helt enligt planen första gången: klappa dig på axeln för att du ändå gjorde ett bra försök. Sen tar du nytt mod till dig och fram för en ursäkt till. Och en till. Och en till. Och sen upptäcker du att du blivit riktigt bra på det!

  1. Sammanfattning

Ta ansvar för dina handlingar. Framför dina ursäkter. Trassla inte in dig i förklaringar eller argumentation. Kom ihåg att du ansvarar för vad du gör och andra ansvarar för vad de gör.

Lycka till!

 

Har du tid att hoppa över pausen?

Publicerat av
Svara

Du har med all säkerhet hört att vi behöver återhämtning för att inte drabbas av utmattningssyndrom och bli sjuka av stress. Det handlar då inte bara om att återhämta sig hemma, genom att koppla av på sin fritid och sova gott. Vi behöver också korta återhämtningar under dagens lopp. De är viktiga för alla och de blir allt viktigare ju äldre vi blir. Det är dock lätt att uppleva att vi inte hinner ta en paus under arbetsdagens gång. Vi agerar reflexmässigt på alla bollar som kastas mot oss och försöker att fånga fler bollar per tidsenhet för att vara effektiva, utan att reflektera över var som ska göras och när. Och sen när vi kommer hem ska det lagas mat, tas hand om tvätt, tas hand om barn, föräldrar, grannar, vänner… och vi kraschar i sängen vid läggdags och kan inte somna. Känns det bekant?

Men vi vinner inte bara fysisk och mental hälsa på att ta paus, det finns också flera stora kortsiktiga fördelar med pausen: Pausen gör att vi får distans, perspektiv, ser klarare på vår tillvaro och kan också fungera som uppladdning. Ta till exempel pausen mellan två halvlekar i fotboll. Spelarna återhämtar sig fysiskt, men får samtidigt möjlighet att reflektera över första halvlek och tränaren får chansen att prata med spelarna och tillsammans med dem skruva på taktiken och spelstilen. Det som händer i omklädningsrummet kan vara helt avgörande för matchen.

I pausen får hjärnan vila från att aktivt tänka på en särskild uppgift för en stund. Det är inte ovanligt att den då kommer på de bästa idéerna. ”Jag kom på en sak i duschen igår” var en vanligt förekommande fras från en tidigare kollega till mig. Att tänka på jobbet när hon duschade var inget medvetet val hon gjorde, men det var då hennes hjärna kopplade av och bearbetade dagens händelser. Och då kom idéerna!

Vill du bli mer effektiv och få mer gjort? Pröva att sakta ner. Och sen saktar du ner lite till. Då ger du dig själv chansen att tänka klart, prioritera, delegera och kanske besluta vad som inte ska göras, istället för att vara fast i känslan av att du genast måste agera på alla bollar som kommer till dig. Pausen gör att du kan ta klokare beslut och agera endast på det du behöver och det i rätt ordning. En kort paus varje dag, där jag stannar upp och ifrågasätter mina uppgifter på att göra-listan gör idag underverk för mig.

Så, när tar du nästa paus?

Konsten att förlåta – för din egen skull

Publicerat av
Svara

Förlåtelse är inte att inte utkräva ansvar. Förlåtelse är inte att släta över. Men motsatsen till förlåtelse är bitterhet och en eventuell hämndspiral som aldrig tar slut. Vinner du något på det?

Har du någon gång tänkt och känt ”det där kommer jag aldrig att förlåta”? Har den tanken varit förknippas med positiva känslor? Nej, troligtvis inte. Det kan kännas ”bra” på något sätt att känna ”Här drar jag min gräns. Jag tar ingen skit. Jag accepterar inte vad som helst”. Men vinner du på att känna så? Mår du bra av det?

Nordstedts stora svenska ordbok förklarar att ordet förlåtelse betyder att ”Upphöra att kräva gottgörelse för liden oförrätt”. Förlåta är att ge upp hoppet om en annorlunda eller bättre gårdag. Vår bibehållna bitterhet och oförmåga att förlåta skadar bara oss själva. Syftet med att förlåta är att frigöra dig själv. Du förlåter för din egen skull.

Att förlåta innebär absolut inte att du slutar att utkräva ansvar, att du slätar över, förringa eller rättfärdiga det som hänt. Du ger inte personen som skadat dig ditt OK. Din förlåtelse innebär att du kan släppa det som hänt och inte låta det fortsätta att skada dig. Den som mår sämst av din oförmåga att förlåta är säkerligen du själv.

5 steg för att förlåta:                                                                                                       

  1. Erkänn att du blivit sårad eller skadad. Formulera dina känslor och skriv ner dem.
  2. Vänta inte på ett Förlåt mig! från personen som gjort dig illa. Risken är att du kan få vänta för evigt. Personen kanske inte ens vet eller förstår att den gjort dig illa.
  3. Förlåt för din egen skull. Förlåt personen som gjort dig illa för att du själv ska kunna gå vidare och lämna oförrätten bakom dig. För att du ska bli fri och inte låta händelsen skada dig mer.
  4. Formulera ditt förlåt, gärna skriftligt, och uttala det högt för dig själv eller för en vän som kan lyssna utan att värdera, döma eller kritisera.
  5. Var försiktig med att framföra förlåtelsen till motparten. Om du känner ett behov av att deklarera din förlåtelse, tänk efter först. Vad är syftet med att uttrycka din förlåtelse till motparten? Kommer det att leda till något gott? Förvänta dig ingen ånger eller ”jag förlåter dig också”. Det finns en risk att personen känner sig angripen, säger emot dig eller tystar dig, vilket kan resultera i att du blir arg och besviken. Gör dig inte beroende av motparten! Kom ihåg att du inte behöver framföra ditt förlåt alls. Det är du som sätter punkt på egen hand.

Personer som har större benägenhet att förlåta kännetecknas av att de är mindre fientliga och depressiva, har lägre grad av självupptagenhet, starkare samarbetsvilja och större empati. Är du en av dem?

 

nomudnolotus

 

Do what you like – like what you do

Publicerat av
Svara

Det har varit min devis i flera år nu. Följ ditt hjärta och gör det du vill – eller ändra på din inställning och gilla det du gör just nu, alltså acceptera och gör det bästa av din situation. Ändra på din situation eller ändra på din inställning. Självklart? Långt därifrån.

Jag har mött många människor genom åren som inte ha verkat gilla det de gjort. Som klagat och klagat och letat fel. Pratat som offer. Men inte har försökt att ändra sin situation utan fortsatt att leva på i sin situation som de inte gillat. Naturligtvis finns det orsaker till att en inte ändrar en situation som en är missnöjd med, men för mig ter det sig mycket självdestruktivt.

De möjliga orsakerna till klagande utan försök till förändring skulle kunna vara:

  1. Du är inte så missnöjd när allt kommer omkring, utan det är mest en jargong. Fortfarande destruktiv – både för dig själv och din omgivning.
  2. Du är djupt missnöjd mer ser inte vägen bort från din befintliga situation. Tragiskt.

Förstår du hur destruktivt det är för dig själv att gå och klaga hela dagarna, och att eventuellt vara kvar i en situation du inte gillar? Det är ditt liv som rinner iväg!

Det finns såklart riktigt dåliga situationer som en inte kan ändra på. Olyckor, sjukdomar och andra förluster som drabbar en och det går inte att ändra på den faktiska situationen hur mycket en än vill. Men det går alltid att göra något så att situationen blir lite drägligare eller så att en fortare tar sig ur situationen.

Är du missnöjd med din situation, ställ dig följande fråga Kan jag ändra min situation? Om du ser att du kan ändra din situation (försök att se möjligheter här!), ställ dig följdfrågan Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? Om det blir ja även här är du färdig att börja arbeta mot en förändring. Det kommer att kännas bättre så fort du har börjat din mentala resa till förändring! Om du inte är beredd att göra vad som krävs för att förändra sin situation – kom ihåg att den är självvald och gör det bästa av din situation just nu. Om du inte har möjlighet att ändra din situation behöver du försöka göra det bästa av din situation. Ta hjälp om du behöver. Repetera frågorna Kan jag ändra min situation? och Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? med jämna mellanrum. Prata med andra och ta hjälp!

Sedan ett antal år sedan bär jag dagligen mitt armband med orden LIKE WHAT YOU DO. Det är en daglig påminnelse om att uppskatta det jag gör och det jag har – eller ändra på min situation.

like what you do

Armbandet är specialtillverkat av Maria Brask på Shine by Maria (foto: Josefin Haraldsson)

Är du säker på att du har rätt glasögon?

Publicerat av
1

Under större delen av min barndom levde och andades jag Barbie. Jag hade många dockor, massor av kläder, skor, en garderob, ett fullt utrustat kök, sängar, solstolar, pool, häst och vagn och massor av andra saker som hörde till min Barbievärld. Jag kunde sitta i timmar med mina Barbiedockor och jag har ofta fått höra av min familj att jag inte var kontaktbar när jag var i min Barbiebubbla.

Många av mina Barbiesaker skapade jag själv. Jag sydde kläder. Jag gjorde byråer av tändsticksaskar. Av tablettaskar blev det portföljer. Kapsyler blev tallrikar och skålar. Hårsnoddar blev bikinitoppar. Av pappkartonger blev det möbler.

Jag fick höra hur påhittig jag var, men själv tyckte jag inte att det jag gjorde var någon bedrift. Det var ju bara så att jag ständigt gick runt med ”Barbie-tillbehörsglasögonen” på, d.v.s. allt jag såg utvärderades efter om det gick att använda till min Barbievärld. Eftersom jag var tränad i att leta Barbiegrejer var det ingen konst att hitta dem!

Tänk att det fungerar likadant med många andra saker i livet också. Sök och du skall finna. Du ser det du vill se. Om jag går runt i skogen och letar efter gula kantareller så hittar jag inga trattkantareller. De har en helt annan färg som min hjärna sållar bort i jakten på gula härliga kantareller.  Jag måste ta på mig trattkantarellglasögonen för att hitta dem. Har du någon gång försökt att leta efter flera olika sorters legobitar i en stor låda med blandat lego? Det är väldigt svårt. En måste fokusera på en sorts bit i taget för att vara lyckosam. Tänk vad bra hjärnan är: Vi kan lära den att leta efter något särskilt i vår omgivning (Barbiesaker) och vi kan be den att byta fokus och leta efter något annat för en stund (i legolådan eller i svampskogen).

Det bästa är att om vi vill och orkar så kan vi aktivt använda oss av denna funktion i hjärnan och välja hur vi vill se på vår omvärld. Hur ser du på din partner, dina barn, grannarna, ditt jobb? Vad mår du själv och din omgivning bäst av att du fokuserar på?

Om du letar riktigt noga kan du hitta något negativt i allt som sker. Visst är det fantastiskt vad våra hjärnor är kapabla till!

Självklart ska vi inte sluta att uppmärksamma missförhållanden, orättvisor och saker som kan förbättras. Men att aktivt leta efter fel och brister gör faktiskt ingen glad. Tvärtom. Så varje morgon när du går upp ur sängen –se till att du tar på rätt glasögon.

Glasögon

 

Foto: Josefin Haraldsson

Har du träffat någon slav?

Publicerat av
Svara

Slaveriet (träldomen) avskaffades i Sverige 1337. Slaveri definieras som arbetsförhållanden vilka arbetstagaren inte kan påverka eller undvika (=fly). Det räcker alltså inte att man inte kan hitta ett annat jobb för att det ska räknas som slaveri.

I Sverige förslavas människor än i dag, men nu för tiden handlar det om sex och tiggeri.  Det finns inga exakta siffror som anger hur omfattande människohandeln är i Sverige. 2014 kom EU-kommissionen fram till att det fanns ca 30 000 offer för trafficking inom Europa, varav nästan 70 % var utsatta för sexuell exploatering.

Men det är inte dessa slavar som den här texten egentligen ska handla om. Den ska handla om alla självupplevda slavar. Och de finns överallt runt omkring oss. De är lätta att upptäcka bara man lärt sig att känna igen dem.

De i juridisk mening förslavade människorna i Sverige är, sett till totala invånarantalet, mycket få. Men de som upplever sig som slavar är många. Väldigt många.

 Hur resonerar en person som känner sig förslavad?

”Jag kan inte påverka”

”Ingen kan hjälpa mig”

”Det är ju inte som lyssnar på mig ändå ”

”Inte för att det spelar någon roll vad jag tycker, men…”

”Jag får väl vara kvar här tills jag går i pension”

”Det här är min lott i livet”

Känns attityden igen? Vi har alla hört säjningarna. Det du kanske inte tänkt på är att det du hör är uttalanden från en person som upplever sig som en slav.

En slav känner inte att hen kan påverka sin egen situation. Hen har gett upp och slutar att ta hjälp. Det är när en slutar be om hjälp som en blir hjälplös. Hjälp-lös = utan hjälp. Kan inte få hjälp.

En slav styr inte sitt eget liv. Känner sig utbytbar. Får stryk om en säger vad en tycker. Blir illojal och gör bara så mycket som krävs för att inte få stryk.

När en lärt sig känna igen dem ser en dem överallt.

Om förslavningen gått långt är det en del av identiteten. Jag är förtryckt.  Jag kanske t.o.m. slåss för mina rättigheter och möjligheter att påverka. Men om jag blir befriad från slaveriet, vem är jag då? Det är därför det är så svårt att befria människor från självpåtaget slaveri. Gör en det släpps de ut på okänd mark, ut ur sin trygghetszon.

Det finns olika grader av förslavning. Vissa människor känner maktlöshet i hela sin tillvaro. Andra, vilket är vanligare, är förslavade på jobbet. Den lägsta graden gäller specifika frågor, där jag tror de flesta av oss räknas in.  Tänk efter själv; finns det frågor eller relationer i ditt liv som du är missnöjd med, men där du har gett upp, slutat ta hjälp och resignerat? Då skulle jag säga att du är en slav i den frågan.

Formulerar man inte sin egen framtid får man slava på i sin egen historia.

IMG_2235

Foto: Josefin Haraldsson

Hitta pausen!

Publicerat av
1

I vilka situationer reagerar du automatiskt?
Tänk på din irriterade kollega, din sambo, i trafiken, på väg till dagis, på föräldramötet, när telefonförsäljaren ringer…
Uppnår du det du vill med din reaktion? Troligtvis inte. Om det är så är jag den första att gratulera!

Har du någon gång tänkt ”Jag behöver göra på ett annat sätt”. Bra! Det betyder att du inte är galen. Inte helt i alla fall. Definitionen av galenskap är nämligen att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. I alla fall enligt Einstein.

Den stora frågan är ju HUR man ändrar sin reaktion. Går det verkligen? Ja, vi är inte slavar under våra egna hjärnor. Det är vi som styr dem. Hur svårt det än kan verka.

En metod som kan användas är att hitta pausen.

När du utsätts för en situation som du normalt automatreagerar på, försök hejda dig och istället räkna 1…2…3…4…5. Under dessa 5 sekunder funderar du över vad du vill uppnå. Vilken reaktion väljer du? Tänk vad man kan tänka mycket på 5 sekunder!

Hitta pausen kan också användas i andra syften. När du pratar med andra – våga pausa ett ögonblick (eller flera)! Därmed ger du den du pratar med utrymme att faktiskt svara.

Så enkelt! Och så svårt.

 

Vore jätteintressant att höra era upplevelser av att testa detta!

IMG_2190

Foto: Josefin Haraldsson