Dags att sluta med smarta mål

Publicerat av

Jag har länge varit avigt inställd till mål. Jag trodde länge att jag inte jobbade med mål och att jag inte funkade ihop med mål och att jag aldrig på riktigt hade jobbat med mål i mitt liv. Men jag hade fel!

Min inställning till mål har blivit kraftigt skadad av mina år inom storföretag, där det varje år skulle sättas personliga, mätbara mål, nedbrutna från bolagets övergripande mål. Vackert i teorin, men i praktiken kändes det varje år lika krystat och meningslöst. Alltid skulle målen vara kvantitativa och tidsatta. Alltid enligt SMART-metoden, som säger att mål ska vara specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsatta. Att göra sitt jobb och göra det jäkligt bra dög inte. MÅLskulle sättas!

En klok person jag lyssnade på en gång sa att han tyckte SMARTa mål var dötrista. Han ville ha mål som var TÄNDANDE. Klockrent! Jag går väldigt sällan i gång på siffror. Särskild inte sådana som andra har bestämt. Jag vill alltid veta varför jag (eller vi) ska nå just de målen. Om jag inte får en förklaring som jag köper ser jag inte någon mening med att arbeta mot målet. Jag anser att mål behöver betyda något. De behöver vara åtråvärda. TÄNDANDE. Och jag tror att de helst ska komma inifrån en själv.

Jag har insett att jag många gånger i livet satt upp mål, arbetat mot dem och dessutom uppnått dem. Men jag har sällan tänkt på dem som mål. Jag satte upp målet att ta körkort när jag fyllde 18. Jag tog körkort när jag var 18 år och 2 månader (knappt). Jag satte upp målet av att komma in på Chalmers civilingenjörsutbildning. Och sedan att ta examen från densamma. Jag satte upp målet att springa 1 mil på under en timma. Jag sprang sedan Lidingö tjejmil på 58 minuter. Jag satte målet att byta jobb innan jag avslutade min andra mammaledighet. Jag gick på jobbintervju höggravid och fick jobbet. Men dessa mål har jag sällan ens tänkt på som mål eftersom de har kommit helt naturligt inifrån mig själv. De har inte kommit till genom att jag suttit ner med någon annan som bett till mig att formulera SMARTa mål för kommande år och jag pressat fram ett i stunden påhittat svar. Vissa av mina mål har varit SMARTa. Vissa inte.

Mina kära branschkollegor på Rea8 Consulting Group skrev i ett nyhetsbrev i december att företaget inte har några mål för 2022. De jobbar helt enkelt inte med mål för företaget. De har upplevt att mål är begränsande för dem, så de slutade med att sätta mål.  De har en stark övertygelse om vad de vill åstadkomma och arbetar enligt den. De har dessutom en stark drivkraft att själva utvecklas, vilket gör att de inte lutar sig tillbaka och lägger upp fötterna på bordet. Så befriande att höra om ett företag som inte arbetar med SMARTa mål!

Missförstå mig rätt: Jag tror att det är bra att ha mål. Men bara om de är på riktigt något du verkligen vill. Om du inte har några mål för tillfället – ja, då är det bara så. Vi ska inte tvinga fram mål för sakens skull. Eller så ska vi oftare förkasta de kvantitativa SMARTa målen och arbeta mer med kvalitativa mål. Som att må bra. Eller att ta hand om sin familj. Eller kanske förbättra relationer till person X.

I mitt nuvarande arbete har jag också haft svårt att sätta mål. Jag har försökt eftersom jag tänkt att ”som företagare måste man ha mål”. Jag har inte hittat de där målen som jag går i gång på. När jag försökt har de alltid känts påhittade och meningslösa. De framkrystade målen har snarare fungerat som en metod för att ticka av misslyckanden, när jag inte nått dem. Jag är antagligen så hjärntvättad med SMART-metoden, efter många år som ingenjör, att jag inte riktigt ser att kvalitativa mål också är mål. Så det är nu mitt mål: Att börja se kvalitativa mål som mål! När ska jag ha uppnått detta? Vet inte. Det får ta så lång tid som det tar. Hur vet jag att det är uppnått? Det känner jag i magen.

Hur tänker du kring mål?

Kan mina tårar bidra till medmänsklighet?

Publicerat av
Svara

Så mycket som jag gråtit den här våren har jag inte gråtit sedan min mamma dog 2003. 

Det har varit en vår full av besvikelser, oro, förtvivlan. Dagar med konstant klump i halsen. (Fråga mig inte hur jag mår, för då börjar jag gråta och det vill jag inte framför dig). Utmaningar (varför inte säga problem?) med ett av mina barn. En kanin som varit dödssjuk och inlagd på djursjukhus. Oro för att nära & kära ska drabbads av covid-19. Sorg över att inte kunna umgås med min pappa som vanligt. Alla affärsmöjligheter som satts på paus. Ifrågasättande av mig själv som företagare.

Det hjälper inte att det blir bättre sen (när?). Jag sörjer det som inte blev NU.

”Man måste tänka nytt”. ”De är de som är snabbast på att ställa om som går vinnande ur detta”. Säger käcka människor i min omgivning. Jag förstår det. Rent intellektuellt. Det är bara det att jag i detta fall, uppenbarligen, inte är vare sig Sniff eller Snabb, utan mer som Suck eller Stön. (Om du inte läst boken Vem snodde osten, så gör det!)

Jag har träffat lite för många människor denna vår som mött min oro och min nedstämdhet (i de fall jag valt att vara ärlig med den) med goda råd och käcka kommentarer med syfte att muntra upp. I all välmening, jag vet. Men det har sårat likväl. Jag är inte korkad. Jag har bara känslor som jag behöver uttrycka och uppskattar om någon orkar lyssna.

”Du får coacha dig själv!”. ”Du som jobbar med sorgbearbetning får tillämpa din egen metod”. Säger folk och tycker att de är lite lustiga. Tack. Jag känner inte till någon coach som inte själv tar hjälp av en eller flera coacher. Jag SKA bearbeta mina förluster som jag lidit denna vår med metoden som jag själv lär ut. Det kommer att hjälpa mig. Jag ska göra det när jag har sorterat mina tankar och känner mig redo. Sorgbearbetning handlar inte om att inte sörja. Tvärtom, om att TILLÅTA SIG att känna allt som man känner. Där är jag nu.  

Tack och lov har jag även träffat människor som vågat och orkat lyssna. Så underbart när man väl gör det! Tänk om vi människor kunde lyssna mer på varandra. Lyssna på riktigt. Även när det är jobbigt. Låta det bli tyst. Vänta på en fortsättning. Försöka förstå, även om det är svårt.

(Varför blottar jag mig så här? Folk kommer att tycka att jag är en svag looser. ”Hur ska hon som inte kan hjälpa sig själv kunna hjälpa andra?”).

Det kan finnas två anledningar till att jag skriver det här:

  1. Genom att skriva får jag uttrycka mina känslor utan att bli avbruten eller ”uppmuntrad”.
  2. Genom att publicera texten offentligt kanske jag kan inspirera någon annan (dig?) till att visa sig sårbar.

Världen behöver mer medmänsklighet. Vi behöver visa oss sårbara och lyssna på varandra. Om jag genom denna text har bidragit i någon liten mån om detta är jag mer än nöjd. Om inte har jag i alla fall fått skriva av mig.

Ursäkta mig!

Publicerat av
Svara

Rose, Rosa, Kärlek, Ros Blommar, Blomma

 

Har du dåligt samvete för något du sagt eller gjort? Be om ursäkt!

Att be om ursäkt kan sitta långt inne och kännas svårt. Till din hjälp får du här Genuins ursäkt-skola i 10 punkter som gör dig till ett ursäkts-proffs!

Genuins Stora Ursäkt-Skola:

  1. Definiera handlingen

Vad behöver du be om ursäkt för? Har du gjort eller sagt något du ångar? Vad det kanske något du inte gjorde som ligger och gnager i ditt samvete? Definiera vad det är du ångrar eller har dåligt samvete för.

  1. Gynnas relationen av att jag framför min ursäkt till personen?

Tänk dig för innan du framför din ursäkt till personen i fråga. Har personen sårats av det jag gjort eller riskerar jag att försämra relationen när jag ber om ursäkt?

  1. Uttala ev. ursäkten för någon annan

Om personen är död eller om du misstänker att relationen försämras av din ursäkt; försök att hitta en annan person som kan lyssna utan att ifrågasätta och som du kan ”bikta dig” inför. Alternativt uttalar du din ursäkt högt för dig själv, men kom ihåg att alltid rikta din ursäkt till personen den gäller, till exempel ”Sture, jag ber om ursäkt för att jag talade illa om dig bakom din rygg”.

  1. Att du tar ditt ansvar betyder inte att allt är ditt fel

Oavsett vad den andra personen har gjort mot dig så kan du ta ansvar för det du har gjort och lätta ditt samvete genom att be om ursäkt. Kom ihåg att din ursäkt inte förminskar vad den andra personen gjort mot dig. Ta chansen att vara den storsinta i relationen!

  1. Be inte om ursäkt: Framför den

Vi använder ofta uttrycket ”att be om ursäkt”. Men gå inte i fällan att från om personen kan acceptera din ursäkt eller om personen kan förlåta dig. Lägg det inte i händerna på din motpart! Du tar ditt ansvar genom att framföra din ursäkt. Vad motparten gör med din ursäkt är den personens ansvar.

  1. Överlämna ursäkten som en present

Ta inte udden av din ursäkt genom att trassla in dig i förklaringar eller rättfärdiganden. En ursäkt blir så mycket starkare om den inte följs av en förklaring som ofta kastar skulden på den andra personen. Tex. ”Jag ber om ursäkt för vad jag gjorde, men jag blir så arg när du säger sådär”. Så framför din ursäkt rätt och slätt. ”Jag ber om ursäkt för det jag gjorde. Det var fel av mig.”

  1. Var beredd på en motreaktion

Räkna inte med att motparten reagerar som du önskar. Om du väljer att framföra ursäkten direkt till personen, så räkna med att bli emotsagd. Håll huvudet kallt och börja inte argumentera.

  1. Tvinga inte andra att be om ursäkt

Du kan inte tvinga någon annan att be om ursäkt. Kom ihåg att de andra gör är deras ansvar! Däremot kan du förlåta andra för vad dem har gjort mot dig.

  1. Övning ger färdighet

Om det inte gick helt enligt planen första gången: klappa dig på axeln för att du ändå gjorde ett bra försök. Sen tar du nytt mod till dig och fram för en ursäkt till. Och en till. Och en till. Och sen upptäcker du att du blivit riktigt bra på det!

  1. Sammanfattning

Ta ansvar för dina handlingar. Framför dina ursäkter. Trassla inte in dig i förklaringar eller argumentation. Kom ihåg att du ansvarar för vad du gör och andra ansvarar för vad de gör.

Lycka till!

 

Har du tid att hoppa över pausen?

Publicerat av
Svara

Du har med all säkerhet hört att vi behöver återhämtning för att inte drabbas av utmattningssyndrom och bli sjuka av stress. Det handlar då inte bara om att återhämta sig hemma, genom att koppla av på sin fritid och sova gott. Vi behöver också korta återhämtningar under dagens lopp. De är viktiga för alla och de blir allt viktigare ju äldre vi blir. Det är dock lätt att uppleva att vi inte hinner ta en paus under arbetsdagens gång. Vi agerar reflexmässigt på alla bollar som kastas mot oss och försöker att fånga fler bollar per tidsenhet för att vara effektiva, utan att reflektera över var som ska göras och när. Och sen när vi kommer hem ska det lagas mat, tas hand om tvätt, tas hand om barn, föräldrar, grannar, vänner… och vi kraschar i sängen vid läggdags och kan inte somna. Känns det bekant?

Men vi vinner inte bara fysisk och mental hälsa på att ta paus, det finns också flera stora kortsiktiga fördelar med pausen: Pausen gör att vi får distans, perspektiv, ser klarare på vår tillvaro och kan också fungera som uppladdning. Ta till exempel pausen mellan två halvlekar i fotboll. Spelarna återhämtar sig fysiskt, men får samtidigt möjlighet att reflektera över första halvlek och tränaren får chansen att prata med spelarna och tillsammans med dem skruva på taktiken och spelstilen. Det som händer i omklädningsrummet kan vara helt avgörande för matchen.

I pausen får hjärnan vila från att aktivt tänka på en särskild uppgift för en stund. Det är inte ovanligt att den då kommer på de bästa idéerna. ”Jag kom på en sak i duschen igår” var en vanligt förekommande fras från en tidigare kollega till mig. Att tänka på jobbet när hon duschade var inget medvetet val hon gjorde, men det var då hennes hjärna kopplade av och bearbetade dagens händelser. Och då kom idéerna!

Vill du bli mer effektiv och få mer gjort? Pröva att sakta ner. Och sen saktar du ner lite till. Då ger du dig själv chansen att tänka klart, prioritera, delegera och kanske besluta vad som inte ska göras, istället för att vara fast i känslan av att du genast måste agera på alla bollar som kommer till dig. Pausen gör att du kan ta klokare beslut och agera endast på det du behöver och det i rätt ordning. En kort paus varje dag, där jag stannar upp och ifrågasätter mina uppgifter på att göra-listan gör idag underverk för mig.

Så, när tar du nästa paus?

Varför bry sig om HBTQ?

Publicerat av
Svara

12-16 juni är det West Pride 2019 i Göteborg.

Och?

Jag är inte gay. Jag är inte transperson. Jag anser mig inte vara queer på något vis.

Jag är CIS-person, dvs. jag identifierar mig med det kön som jag föddes som. Min fysiska kropp stämmer överens med min identitet. Jag är lyckligt gift med en person av motsatt kön. Jag känner mig sällan diskriminerad.

Så varför bryr jag mig om HBTQ-frågor?

För mig handlar HBTQ-frågor om att alla människor har rätt att vara den de är, att visa vem de är, att se ut och klä sig hur de vill, utan att drabbas av någon form av våld, glåpord eller hot. För mig är det en självklar rättighet. Problemet är att det inte är självklart överallt i världen idag och inte heller i Sverige, hur tillåtande vi än anser oss vara. Vi må ha kommit ganska långt gällande juridiska rättigheter, men det står sämre till med acceptansen i samhället och våra normer. Jag ser mycket sällan två personer av samma kön som håller varandra i handen eller kysser varandra i offentligt. Det tycker jag är både skrämmande och tragiskt.

Om HBTQ-personer kan visa vem de är och öppet vara sig själva i samhället så öppnar det upp för fler möjligheter för mig som heterosexuell CIS-person att vara precis den individ som jag är, utan att fundera på om jag passar in i de ramar som tilldelats mig pga. kön, ålder och ursprung osv. Ett mer HBTQ-vänligt samhälle är ett samhälle mer färre fördomar och mer tolerans mot olikheter.

Jag är övertygad om att hela samhället skulle vara lite friare, lite mer äkta och lite mer färgglatt om alla vågade och fick vara precis de vi är. Och vi skulle alla må och fungera så mycket bättre. Därför är HBTQ-frågor allas frågor. Därför bryr jag mig.

 

PS. Du hittar mig i Infocenter i Nordstan eller Pride Park (Bältesspännarparken) före och under West pride.

Pridehand.jpg

Foto: Josefin Haraldsson

Konsten att förlåta – för din egen skull

Publicerat av
Svara

Förlåtelse är inte att inte utkräva ansvar. Förlåtelse är inte att släta över. Men motsatsen till förlåtelse är bitterhet och en eventuell hämndspiral som aldrig tar slut. Vinner du något på det?

Har du någon gång tänkt och känt ”det där kommer jag aldrig att förlåta”? Har den tanken varit förknippas med positiva känslor? Nej, troligtvis inte. Det kan kännas ”bra” på något sätt att känna ”Här drar jag min gräns. Jag tar ingen skit. Jag accepterar inte vad som helst”. Men vinner du på att känna så? Mår du bra av det?

Nordstedts stora svenska ordbok förklarar att ordet förlåtelse betyder att ”Upphöra att kräva gottgörelse för liden oförrätt”. Förlåta är att ge upp hoppet om en annorlunda eller bättre gårdag. Vår bibehållna bitterhet och oförmåga att förlåta skadar bara oss själva. Syftet med att förlåta är att frigöra dig själv. Du förlåter för din egen skull.

Att förlåta innebär absolut inte att du slutar att utkräva ansvar, att du slätar över, förringa eller rättfärdiga det som hänt. Du ger inte personen som skadat dig ditt OK. Din förlåtelse innebär att du kan släppa det som hänt och inte låta det fortsätta att skada dig. Den som mår sämst av din oförmåga att förlåta är säkerligen du själv.

5 steg för att förlåta:                                                                                                       

  1. Erkänn att du blivit sårad eller skadad. Formulera dina känslor och skriv ner dem.
  2. Vänta inte på ett Förlåt mig! från personen som gjort dig illa. Risken är att du kan få vänta för evigt. Personen kanske inte ens vet eller förstår att den gjort dig illa.
  3. Förlåt för din egen skull. Förlåt personen som gjort dig illa för att du själv ska kunna gå vidare och lämna oförrätten bakom dig. För att du ska bli fri och inte låta händelsen skada dig mer.
  4. Formulera ditt förlåt, gärna skriftligt, och uttala det högt för dig själv eller för en vän som kan lyssna utan att värdera, döma eller kritisera.
  5. Var försiktig med att framföra förlåtelsen till motparten. Om du känner ett behov av att deklarera din förlåtelse, tänk efter först. Vad är syftet med att uttrycka din förlåtelse till motparten? Kommer det att leda till något gott? Förvänta dig ingen ånger eller ”jag förlåter dig också”. Det finns en risk att personen känner sig angripen, säger emot dig eller tystar dig, vilket kan resultera i att du blir arg och besviken. Gör dig inte beroende av motparten! Kom ihåg att du inte behöver framföra ditt förlåt alls. Det är du som sätter punkt på egen hand.

Personer som har större benägenhet att förlåta kännetecknas av att de är mindre fientliga och depressiva, har lägre grad av självupptagenhet, starkare samarbetsvilja och större empati. Är du en av dem?

 

nomudnolotus

 

Går det att fira jul med sorg?

Publicerat av
Svara

”När julen kommer ska varenda unge vara glad”. Och alla andra också. Punkt.

Julen är vår absolut största och vår mest laddade högtid.  Den ska firas tillsammans med familjen, enligt tradition som den alltid firats. Allt ska vara juligt, mysigt och perfekt. Alla ska vara glada och harmoniska.

Men hur gör man då om man drabbats av en förlust under året? En förlust som gör att julen inte kan bli som vanligt och kanske inte kan firas med den man älskar? Många som drabbats av en sorg bävar inför julen. För vissa är den första julen efter en förlust väldigt svår. För andra är inte julen mycket värre än vilken annan dag som helst, sorgen är enorm varje dag.

Om du har sorg är det uppenbart att julen inte kommer att bli som vanligt. Det är lika bra att inse det och tillåta julen att bli annorlunda i år. Du kanske inte kan fira jul där du brukar eller tillsammans med dem du brukar fira med. Kanske vill du helst av allt ställa in hela julen, hoppa över den i år och låtsas som den inte finns.

Om du står inför en jul med sorg finns det några saker du kan tänka på för att ändå fira en bra jul, trots allt:

  1. Tillåt julen att vara annorlunda. Det kan uppenbarligen inte bli som vanligt, så försök inte låtsas att den är det.
  2. Tillåt dig själv att vara annorlunda. Du är inte ditt bästa jag just nu, du har sorg. Du är antagligen trött, nere, stresskänslig, ledsen och/eller arg. Låtsas inte som att du mår bra.
  3. Omge dig med människor som du trivs. Omge dig med människor som du känner dig trygg med, som du kan vara dig själv tillsammans med och som tillåter dig att sörja. Undvik att sitta ensam hela julen.
  4. Var försiktig med ”bedövningsmedel”. Ta det lugnt med alkohol, psykofarmaka och andra bedövningsmedel, så du inte skadar eller sårar dig själv eller någon annan och orsakar nya förluster och sorger.
  5. Var snäll mot sig själv. Vad vill DU? Hur vill du fira denna julen? Öva dig på att lyssna på dig själv, att vara snäll mot dig själv och att sätta dig själv i främsta rummet.

Vad du än varit med om under det gånga året, så önskar jag dig en god jul!

Ängel med en vinge

Ängel med en vinge. Foto: Josefin Haraldsson

Do what you like – like what you do

Publicerat av
Svara

Det har varit min devis i flera år nu. Följ ditt hjärta och gör det du vill – eller ändra på din inställning och gilla det du gör just nu, alltså acceptera och gör det bästa av din situation. Ändra på din situation eller ändra på din inställning. Självklart? Långt därifrån.

Jag har mött många människor genom åren som inte ha verkat gilla det de gjort. Som klagat och klagat och letat fel. Pratat som offer. Men inte har försökt att ändra sin situation utan fortsatt att leva på i sin situation som de inte gillat. Naturligtvis finns det orsaker till att en inte ändrar en situation som en är missnöjd med, men för mig ter det sig mycket självdestruktivt.

De möjliga orsakerna till klagande utan försök till förändring skulle kunna vara:

  1. Du är inte så missnöjd när allt kommer omkring, utan det är mest en jargong. Fortfarande destruktiv – både för dig själv och din omgivning.
  2. Du är djupt missnöjd mer ser inte vägen bort från din befintliga situation. Tragiskt.

Förstår du hur destruktivt det är för dig själv att gå och klaga hela dagarna, och att eventuellt vara kvar i en situation du inte gillar? Det är ditt liv som rinner iväg!

Det finns såklart riktigt dåliga situationer som en inte kan ändra på. Olyckor, sjukdomar och andra förluster som drabbar en och det går inte att ändra på den faktiska situationen hur mycket en än vill. Men det går alltid att göra något så att situationen blir lite drägligare eller så att en fortare tar sig ur situationen.

Är du missnöjd med din situation, ställ dig följande fråga Kan jag ändra min situation? Om du ser att du kan ändra din situation (försök att se möjligheter här!), ställ dig följdfrågan Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? Om det blir ja även här är du färdig att börja arbeta mot en förändring. Det kommer att kännas bättre så fort du har börjat din mentala resa till förändring! Om du inte är beredd att göra vad som krävs för att förändra sin situation – kom ihåg att den är självvald och gör det bästa av din situation just nu. Om du inte har möjlighet att ändra din situation behöver du försöka göra det bästa av din situation. Ta hjälp om du behöver. Repetera frågorna Kan jag ändra min situation? och Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? med jämna mellanrum. Prata med andra och ta hjälp!

Sedan ett antal år sedan bär jag dagligen mitt armband med orden LIKE WHAT YOU DO. Det är en daglig påminnelse om att uppskatta det jag gör och det jag har – eller ändra på min situation.

like what you do

Armbandet är specialtillverkat av Maria Brask på Shine by Maria (foto: Josefin Haraldsson)

FAQ: Hur kan jag gå vidare?

Publicerat av
Svara

En fråga jag ofta får är ”Hur ska jag gå vidare efter det som hänt mig? Jag vill inte grotta i det förflutna, jag vill bara se framåt och hitta verktyg för att må bra.”

Mitt svar till dem är att det tyvärr inte går att må bra framåt om vi inte först tittar bakåt och gör upp med vårt förflutna.

Alla är naturligtvis inte nöjda med det svaret. Det är mänskligt att inte vilja ta i det som gör ont.

Men att inte ta i det som gör ont är ofta att sopa känslorna under mattan eller att stänga in dem långt inne inom oss, kasta bort nyckeln och hoppas på att de aldrig ska bli hittade. Men faktum är att vi inte kan fly ifrån våra känslor och förr eller senare kommer de bubbla fram och i värsta fall blir det en tryckkokaren av känslor som till slut exploderar.

Ju förr du tar tag i bearbetningen av det smärtsamma du varit med om desto större del av ditt liv kommer du må bra. Det ÄR jobbigt att möta sina känslor och göra upp med sitt förslutna. Men det finns ingen magisk trollformel, hur gärna vi än skulle vilja. Däremot finns det bra metoder och hjälp att få!

Kolla gärna in min nya Youtubekanal och prenumerera på mina videos!

Här hittar du detta blogginlägget i videoformat.

FAQ: Hur ska jag kunna gå vidare*?

Hur du skaffar dig en livssten

Publicerat av
Svara

Alla skulle ha en sten att luta sig mot. En livssten som gör att du står stadigare när det blåser. Som gör att du vet var du står för och står för det.

Livsstenen innehåller följande:

Dina värderingar: Dina värderingar är grundbultarna i dig. De summerar varför du gör som du gör och vad som provocerar och upprör dig. Dessa är din moraliska kompass som visar dig vägen i små och stora beslut. När du inte själv lever efter dina värderingar uppstår självförakt.

Din livsuppgift/mission: Din livsuppgift beskriver vad du vill uppnå i livet och hur du vill att du ska bli ihågkommen. Denna guidar dig i dina val i livet och besvarar troligtvis frågan ”vad ska jag bli när jag blir stor”.

Dina sanningar om livet: Dina sanningar om livet är hur du accepterar att livet är. När du är klar över dem är det färre företeelser som gör dig upprörd. Exempelvis, om en av dina sanningar om livet är ”Ingenting varar för evigt” så blir du mindre arg eller ledsen när en förändring i ditt liv sker. Du vet ju att ingenting varar för evigt. Förändringar kan vara nog så jobbiga ändå, men om detta inte är en sanning i ditt liv så blir förlusten än värre eftersom den kommer så oväntat. Du kan fyllas av en känsla av orättvisa, börja leta efter syndabockar och till slut drabbas av bitterhet.

Meningen med livet (enligt dig): Meningen med livet guidar dig i hur du ska leva ditt liv. Om du inte lever enligt din egen devis, eller på allvar försöker att göra det, lever du en lögn.

Så här gör du för att sätta upp din egen livssten:

Reflektera över följande

  1. Vad vill du åstadkomma i livet? Vad vill du att folk säger om dig på din begravning?
  2. Tänk dig att du ligger på din dödsbädd. Vad ger du för råd till dina nära & kära, barn eller barnbarn?
  3. Vad provocerar dig? Vad är den gemensamma faktorn för dessa tillfällen? Där hittar du svaret på vilka som är dina värderingar.
  4. Om du behöver, ta hjälp av en bra coach.
  5. Kom ihåg att stenen när som helst kan revideras. Föreställ dig att det som står på stenen inte är inhugget, bara ditmålat.

Är du nyfiken på vad som står på min livssten? Läs mitt blogginlägg ”Livet blir lättare med en sten” från 21 maj 2018.

Så, när ska du skaffa dig en sten?

Livssten